Om en närstående försvinner

Kontrollera först att den försvunne inte har åkt på besök till exempel till en släkting eller vän. Om personen har försvunnit tidigare, kolla platsen där han eller hon hittades förut.

Sök den försvunne i näromgivningen. Om möjligt, begär hjälp av släktingar eller vänner. Kontakta närmaste sjukhus och social- och hälsocentral och fråga om personen har kommit eller förts dit. Du har rätt att få information om personen om du har uppgivits som nära anhörig.

Om din sökning inte leder till resultat, gör en officiell anmälan om försvinnande på närmaste polisstation under tjänstetid. Ta med dig en så färsk bild som möjligt på den försvunne. Berätta för polisen exakt var du har redan har letat efter den försvunne.

Anmäl den försvunna personen till nödnumret 112 om denne inte kan ta hand om sig själv och du misstänker livsfara. Så kan vara fallet om den försvunna till exempel är ett barn, en åldring, sjuk eller handikappad.  Om du har en hörsel- eller talskada och du på förhand har registrerat dig som avsändare av nöd-sms kan du skicka ett nöd-sms till numret 112.

Ange de exakta kännetecknen på den försvunne för nödcentralsoperatören; personuppgifter, utseende, längd, vikt, hårfärg, särskilda kännetecken och vilka kläder personen hade på sig sist han eller hon sågs.

Om den försvunne hittas eller återvänder hem, meddela då genast den myndighet som tog emot anmälan om försvinnandet, dvs. polisen eller nödcentralen.

Myndigheterna inleder eftersökningen om det finns grundad anledning att anta att den försvunne är i livsfara, har råkat ut för en olycka eller fallit offer för ett brott. Eftersökningarna inleds genast om den försvunne är ett barn, en äldre person eller en person som är så sjuk att han eller hon inte kan ta hand om sig själv.

Om väderförhållandena är svåra eller livsfarliga för den försvunne, inleds eftersökningarna snabbt.

Polisen ansvarar för eftersökningar av försvunna på fastlandet och i insjöregionerna. I havsområdena och nära landets gränser ansvarar gränsbevakningsväsendet för eftersökningarna. Vid eftersökningar tar polisen ofta hjälp av den frivilliga räddningstjänsten som utbildats för uppgiften.

Polisen kan beordra alla vuxen som klarar uppgiften att delta i arbetet med att leta efter en försvunnen person som är i livsfara.
 

En person som varit försvunnen länge har ofta ärenden som behöver åtgärdas. Då kan du göra en anmälan till Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata om att den försvunna personen uppenbarligen behöver en intressebevakare. Vid behov gör Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata en ansökan till tingsrätten som förordnar en intressebevakare för den försvunne. En närstående till den försvunne kan också göra ansökan direkt till tingsrätten.

Tingsrätten fastställer behörigheterna för intressebevakaren. I regel har intressebevakaren till uppgift att ta hand om huvudmannens, dvs. den försvunna personens egendom och andra ekonomiska affärer. Intressebevakaren kan till exempel säga upp avtal, betala räkningar och hålla kontakten till gäldenärer.

Domstolen tar ut en avgift för handläggningen av intressebevakningsärendet. Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata tar också ut en avgift för upprättandet och inlämnandet av ansökan till tingsrätten. Intressebevakaren har rätt att få ett rimligt arvode och en kostnadsersättning som betalas med huvudmannen, dvs. den försvunnes tillgångar.

Om den försvunna personen hittas i liv, meddelar tingsrätten eller Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata på ansökan ett beslut om att intressebevakarens uppdrag upphör.

Intressebevakarens uppdrag upphör om den försvunne hittas avliden eller dödförklaras.

Dödförklaring betyder att en domstol eller Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata meddelar beslut om att den försvunna personen ska betraktas som död.

De närstående till en försvunnen person kan ansöka om dödförklaring av personen när väntetiden har gått ut. Väntetiden räknas från den tidpunkt vid vilken den försvunna personen veterligen senast var vid liv. Om det med beaktande av omständigheterna i anslutning till försvinnandet är ytterst sannolikt att personen är död, är väntetiden ett år.

Om en försvunnen person vid försvinnandet varit med i en olycka som orsakat omedelbar livsfara eller befunnit sig i någon annan motsvarande situation och det inte finns skäl att anta att han eller hon har räddats, kan ansökan om dödförklaring av personen göras omedelbart efter försvinnandet.

Ansökan om dödförklaring riktas till en domstol. Ärendet behandlas i regel av den tingsrätt inom vars domkrets den försvunna personen senast hade sin hemkommun.

De närstående behöver emellertid inte ansöka om dödförklaring. En person kan dödförklaras även på Myndigheten för digitalisering och befolkningsdatas initiativ och beslut, om det har gått hundra år från utgången av det kalenderår under vilket personen föddes och fem år från utgången av det kalenderår under vilket personen veterligen senast var vid liv.