Förutom kommunerna föreskrivs självstyrande rättigheter och skyldigheter enligt lagstiftningen för Åland, samernas hembygdsområde, religiösa samfund och högskolor. Dessa former av självstyrelse är olika både i fråga om ställning och genomförande.
Landskapet Ålands självstyre grundar sig både på finsk lagstiftning och på internationella avtal. Åland har inom ramen för sitt självstyre egna politiska och administrativa organ som svarar för beslutsfattandet.
Lagtinget utövar den lagstiftande makten till den del som självstyret tillåter. I övrigt gäller på Åland de lagar som stiftats av Finlands riksdag. Från Ålands valkrets väljs vid riksdagsval alltid en riksdagsledamot som sörjer för Ålands ställning i det nationella beslutsfattandet.
Finlands enda ursprungsbefolkning, samerna, har självstyrelse på sitt hemområde när det gäller sitt eget språk och sin kultur. Den tryggas i Finlands grundlag. Sametinget sköter ärenden som angår samernas språk och kultur och deras ställning som urfolk. Samerna väljer ett sameting genom val. Sametinget kan lägga fram förslag och framföranden, ge uttalanden och besluta om fördelningen av medel avsedda för samernas gemensamma användning.
Kyrkorna och de religiösa samfunden i Finland har självstyre som grundar sig på en i grundlagen fastställd religionsfrihet.
Evangelisk-lutherska och ortodoxa kyrkan har en offentligrättslig särställning i Finland. Båda kyrkorna har rätt att uppbära skatt samt olika folkbokförings- och kulturhistoriska uppdrag, som vigslar. De lutherska församlingarna är skyldiga att hålla allmänna begravningsplatser och anvisa gravplatser för de avlidna.
Högskolorna – dvs. universiteten och yrkeshögskolorna – är administrativt och juridiskt självständiga. Detta garanterar dem en oberoende ställning inom vetenskap och utbildning. Staten ansvarar för högskolornas basfinansiering, men de kan dessutom ha egen medelsanskaffning. Högskolorna tar dock inte ut terminsavgifter av finländare.