Handel mellan företag

Gör alltid upp ett avtal med den andra parten. Av avtalet ska alla detaljer framgå så entydigt som möjligt.

Gör köpeavtalet skriftligt om det bara är möjligt. Med ett skriftligt avtal kan du vid en eventuell tvist bevisa vad ni ursprungligen kommit överens om. Även ett muntligt avtal är giltigt. Observera också att ett köp som överenskommits per e-post kan vara bindande även om termen avtal inte ingår i rubriken för e-postmeddelandet.

Tänk på att båda parterna måste godkänna avtalet för att det ska vara giltigt. I regel kan ingendera parten ensidigt upphäva avtalet eller ändra det.

Bekanta dig med bestämmelserna om handel och köpeavtal mellan företag i förväg. Bestämmelser finns bland annat i köplagen och rättshandlingslagen. Om ditt företag gör en utlandsaffär ska du också bekanta dig med internationella köplagen CISG. Notera att konsumentskyddslagen inte gäller avtal mellan företag.

Förvissa dig alltid om att den nya handelspartnern är pålitlig. Ta till exempel reda på om företaget är upptaget i förskottsuppbördsregistret och registret över mervärdesskattskyldiga. Kontrollera även eventuella betalningsanmärkningar och kredituppgifter.

Definiera och klargör detaljerna och särdragen i köpet i förväg. Fundera på hur ansvaret mellan säljaren och köparen borde fördelas.

Avtalets innehåll och utformning beror på vad avtalet gäller. Ofta kan avtal vara fritt formulerade. Lagen kan dock föreskriva avtalets formaliteter i vissa fall, exempelvis vid fastighetsköp.

Många branscher, till exempel byggnadsbranschen, har standardavtalsvillkor som underlättar när avtal görs upp. Behovet av dem är extra stort vid internationella köp, där de olika rättsordningarna i länderna kan orsaka problem.

Om köpet omfattar transport av varan, ska avtalet omfatta en leveransklausul. I klausulen definieras bland annat fördelningen av kostnader och överföringen av risker mellan säljaren och köparen. De vanligaste leveransklausulerna är Incoterms 2010 and Incoterms 2020 för internationell handel och Finnterms 2001 för inhemsk handel.

Om Incoterms inkluderas i avtalet är det dock bra att vara medveten om att det finns skäl att förstå innehållet i klausulerna på djupet. Om man bara hänvisar till en viss klausul uppstår det annars lätt missförstånd.

Avtala fördelningen av ansvaret med den andra parten separat i köpeavtalet. Om ansvar inte nämns särskilt i avtalet, följer man köplagarna när det kommer till det.

Enligt Finlands köplag står säljaren i allmänhet för kostnader som varan medför innan den överlåts. Ansvaret för varan överförs i allmänhet till köparen vid köpet.

Om varan genom en händelse som inte beror på säljaren har förstörts, kommit bort, försämrats eller minskat i transporten, är köparen generellt ändå skyldig att betala köpesumman.

Om fel föreligger i varan får köparen kräva avhjälpande, en ny vara eller prisavdrag. Köparen får också häva köpet och kräva skadestånd. Köparen ska dock meddela säljaren om felet inom skälig tid.

Utnyttja en leveransklausul om köpet omfattar transport av varan. Den definierar till exempel när under transporten ansvaret för varan överförs från säljaren till köparen.

Utgångspunkten när man ingår ett avtal är att båda parter förbinder sig till att följa det. Om avtalet inte följs uppstår ett avtalsbrott.

Det är till exempel fråga om ett avtalsbrott om köparen inte betalar köpesumman. Då får säljaren häva köpet och kräva skadestånd och ränta. Du får också häva ett köp när köparen inte hämtar eller tar emot varan. Om köparen inte har anmält detta, får du dessutom kräva skadestånd.

På motsvarande sätt får du som köpare häva köpet och kräva skadestånd om säljaren inte överlämnar varan.

Försummelsen av avtalet ska dock godtas om orsaken är ett oförutsett och oöverstigligt hinder, såsom en naturkatastrof eller generalstrejk. Den ska också godtas om avtalsvillkoret är oskäligt för den ena parten.

I avtalen kan ett villkor om force majeure skrivas in och om hur avtalsparterna ska agera om force majeure åberopas. Vid force majeure ska man i första hand se vad man kommit överens om i avtalet. Force majeure kan emellertid åberopas i enlighet med allmänna avtalsrättsliga principer, även om force majeure inte nämns i avtalet.

Avtalet behöver inte heller iakttas om det inte är giltigt. Ogiltigheten kan bero på att avtalet innehåller formfel eller inte är lagligt. Det kan också bero på att den ena parten inte har rätt att uttrycka sin vilja i juridiska frågor.

I regel blir ett avtal ogiltigt när detta åberopas. De flesta ogiltighetsgrunderna är sådana att ogiltigheten kan korrigeras. Avtalet kan korrigeras och blir giltigt till exempel om den kränkta parten senare godkänner ett det ogiltiga avtalet. Ogiltigheten kan också korrigeras om den inte åberopas inom skälig tid. 

Denna webbplats är en del av Europas portal Your Europe. Ge respons via Europeiska kommissionens responsblankett.Öppnas i ett nytt fönster.