Börja först leta själv. Kontrollera att den försvunne inte har åkt på besök exempelvis till släktingar eller vänner. Om personen har försvunnit också tidigare, kontrollera platsen där hen hittades då.
Leta efter den försvunne i näromgivningen. Om möjligt, be dina släktingar eller vänner om hjälp med att leta.
Kontakta närmaste sjukhus och social- och hälsocentral och ta reda på om personen har kommit eller förts dit. Kom emellertid ihåg att du har rätt att få uppgifter bara om en person som du har uppgetts vara nära anhörig till.
Om den försvunne inte kan ta hand om sig själv (t.ex. ett barn, en äldre person eller en person med sjukdom eller funktionsnedsättning), anmäl försvinnandet till nödnumret 112Öppnas i ett nytt fönster.. Uppge den försvunnes exakta signalement för nödcentralen, såsom personuppgifter, utseende, längd, vikt, hårfärg, särskilda kännetecken och vilken klädsel personen senast sågs ha på sig.
Om den försvunne hittas eller återvänder hem, meddela genast den myndighet som tog emot anmälan om försvinnandet, det vill säga polisen eller nödcentralen.
Myndigheterna inleder spaningen efter en försvunnen person genast, om
den försvunne är ett barn, en äldre person eller en person som är sjuk på så sätt att denne inte kan ta hand om sig själv
väderförhållandena är farliga
det finns grundad anledning att misstänka livsfara, olycka eller brott.
Myndigheter som ansvarar för efterspaningar:
Polisen: efterspaningar i inlandet och på insjöarna
Gränsbevakningen: efterspaningar i havsområdena och vid gränserna
Vid efterspaningar tar polisen ofta hjälp av den frivilliga räddningstjänsten som utbildats för uppgiften (FRT). Polisen kan också beordra alla vuxna som är i stånd att hjälpa till att bistå i letandet efter en försvunnen som är i livsfara.
En person som varit försvunnen länge har ofta uppgifter och skyldigheter som behöver åtgärdas. Då kan du göra en anmälan till Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata om en person som behöver intressebevakning.
Dödförklaring innebär ett beslut av en domstol eller Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata om att en försvunnen person ska betraktas som död.
De närstående är inte skyldiga att ansöka om dödförklaring. Ansökan om dödförklaring kan om så önskas göras
fem år efter att personen veterligen senast var vid liv
efter ett år, om försvinnandet är förknippat med en sannolik död
omedelbart, om personen har försvunnit exempelvis i en allvarlig olycka och sannolikt har avlidit.
Ansökan kan göras av
den försvunnes make eller maka eller en person som har levt i registrerat partnerskap med den försvunne
en arvinge eller annan närstående till den försvunne, exempelvis en sambo eller ett syskon
en annan person för vilken ärendet har rättslig betydelse, exempelvis en testamentstagare eller en livförsäkrings förmånstagare.
Ansökan om dödförklaring görs hos den tingsrätt inom vars domkrets den försvunnes sista hemkommun är belägen.
En person kan också dödförklaras genom ett beslut på eget initiativ av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. Så sker när det har gått hundra år sedan slutet av personens födelseår och fem år sedan det år personen senast sågs vid liv.