Medborgarens rätt att överklaga ett beslut

Besvär kan anföras nästan över alla beslut som fattas av en kommun, ett välfärdsområde eller en statlig myndighet. Överklagbara myndighetsbeslut är till exempel förmånsavgöranden som gäller enskilda personer, men också beslut om gemensamma och allmänna frågor, såsom om kommunens budget eller planläggning. 

Om du är missnöjd med kommunstyrelsens, en nämnds eller något annat organs beslut, måste du först begära omprövning av beslutet. Om beslutet inte ändras kan du anföra ett kommunalbesvär. 

I kommunen utövar kommunfullmäktige den högsta politiska beslutsrätten. Omprövning kan inte sökas av beslut som fattats av kommunfullmäktige, men i vissa fall kan besvär anföras över dem hos förvaltningsdomstolen.

Om du är missnöjd med ett beslut som tagits av en kommun, ett välfärdsområde eller en statlig myndighet kan du anföra ett förvaltningsbesvär. Om ingen besvärsadress anges i beslutet, riktas ett förvaltningsbesvär direkt till förvaltningsdomstolen. I vissa fall är det möjligt att anföra ett förvaltningsbesvär utan att först begära omprövning.

Om du är missnöjd med ett beslut som fattats av ett förvaltningsorgan inom kyrkan och en begäran om omprövning inte leder till resultat, kan du anföra ett kyrkobesvär. Kyrkobesvär behandlas också av förvaltningsdomstolen.

Över statsrådets beslut ska besvär anföras direkt hos högsta förvaltningsdomstolen. Besvär över beslut som fattats av myndigheter och ministerier som är underställda statsrådet riktas till förvaltningsdomstolen.

Ett kommunalbesvär kan anföras av vem som helst som bor i den aktuella kommunen oavsett om ett beslut berör honom eller henne själv. Den som anför ett kommunalbesvär ska i allmänhet först begära omprövning.

Förvaltningsbesvär som gäller en kommuns, ett välfärdsområdes eller en statlig myndighets beslut kan endast anföras av den berörda parten, dvs. av den person eller den sammanslutning vars rättigheter, intressen eller skyldigheter beslutet gäller. 

Ett beslut på ett rättelseyrkande får överklagas till förvaltningsdomstolen endast av den som själv gjort rättelseyrkandet.

En minderårig har rätt att överklaga genom besvär om myndighetens beslut handlar om den minderårigas inkomster, förmögenhet eller personliga förmån. En minderårig kan använda sig av ett ärligt, för uppgiften lämpligt, myndigt ombud som inte är försatt i konkurs och vars handlingsbehörighet inte har begränsats.

Ombudet är ofta en advokat, ett offentligt rättsbiträde eller ett rättegångsbiträde med tillstånd. 

Ombudet får inte

• ha deltagit i behandlingen av ärendet i domstolen eller hos myndigheten
• representera motparten i en intressekonflikt
• vara en nära släkting eller närstående till den domare som behandlar ärendet eller till föredraganden.

En minderårigs intresse kan också bevakas av en intressebevakare.

Myndigheten är skyldig att vid behov ge grundläggande handledning i hur man upprättar ett besvär. Om du behöver mer detaljerade hjälp kan du köpa hjälpen hos en privat advokat eller en advokatbyrå eller en juridisk byrå. Om du är mindre bemedlad har du rätt att få hjälp av rättshjälpsbyrån.

En rättegångsavgift debiteras för de flesta beslut som ges av förvaltningsdomstolen. Avgiftens storlek fastställs för ett år i taget. Om förvaltningsdomstolen ändrar sitt beslut till förmån för ändringssökanden, debiteras ingen rättegångsavgift. 

Avgift tas inte heller ut om  ärendet gäller en privatpersons social- och hälsovård.
Om personen har fått offentlig rättshjälp behöver han eller hon inte betala någon behandlingsavgift till förvaltningsdomstolen.
 

Besvär kan inte anföras till exempel över berednings- eller verkställighetsbeslut. Ett arbetskraftspolitiskt utlåtande som gäller en arbetslös arbetssökandes ställning är inte överklagbart, inte heller till exempel beredningsbeslut som gäller planläggningen av ett område av kommunen. I slutet av ett beslut står det om beslutet är överklagbart.