Stöd till barnet när en förälder har avlidit
En förälders död bör behandlas tillsammans med barnet så öppet som möjligt. Informera även barnets lärare, hobbyinstruktörer och kompisar.
För hanteringen av förlusten kan barn och ungdomar få hjälp av bland annat yrkesutbildade inom social- och hälsovården.
Barnets trygghetskänsla rubbas om en förälder dör. Berätta sanningsenligt om dödsfallet för barnet, men beakta barnets ålder och utvecklingsnivå. Underskatta inte barnets uppfattningsförmåga men kom ihåg att barn i olika åldrar uppfattar döden på olika sätt. Ett litet barn tänker i allmänhet konkret och förstår inte till exempel uttryck som att "somna in" eller "gå bort". Tala om döden med dess rätta namn och försök hitta svar på barnets frågor.
Om en förälder närmar sig döden eller redan har avlidit kan det hända att barnet blir rädd för att även mista den andra föräldern. Lugna ner barnet genom att upprepa att den andra föräldern tar hand om barnet. Det är också bra att nämna vilka andra nära anhöriga som finns till för barnet.
Det kan hända att ett barn i skolåldern eller en ung vill veta de exakta detaljerna kring de skeden som ledde till förälderns död, sjukdomen eller olyckan. Barnet har rätt att höra dem. Det är viktigt att de närmaste berättar sakernas verkliga natur.
Självmord är svårt att tala om. Det är ändå bättre att barnet eller den unga hör om saken av sin egen förälder än av någon annan eller måste gissa sig till varför föräldern avlidit.
Om en förälders död bör man berätta för den krets som barnet eller den unga har att göra med regelbundet. Daghemmet eller familjedagvårdaren och skolan bör informeras. Om barnet eller den unga är med i en regelbunden hobbyverksamhet, är det bra att informera de vuxna som leder gruppen om förälderns död.
Om barnet får regelbunden läkarvård eller på annat sätt är i kontakt med personalen inom hälsovården, bör vårdpersonalen känna till barnets förlust eftersom den inverkar på barnets övergripande hälsotillstånd.
Berätta om dödsfallet även för barnets vänner och deras föräldrar samt be läraren berätta om det i klassen. Orsaken till förälderns död behöver man inte redogöra för, utan bara att föräldern avlidit.
Ett barn eller en ung som är mitt uppe i sorgen kan eller vill inte nödvändigtvis prata. Uppmuntra barnet att prata om sina känslor, sin sorg eller sitt hat. Barnet eller den unga kan också ha skuldkänslor eller rädslor på grund av förälderns död. För att gå igenom dessa tankar behöver barnet vuxna, eventuellt också professionell hjälp.
Rådgivningen ansvarar för stödet till ett barn under skolåldern. Barn i skolåldern får stöd av skolpsykologen och skolkuratorn. Du får stöd för barnet eller den unga även hos kommunens hälsovårdscentral och mentalvårdstjänster för unga. Ring hälsocentralen och be om råd. Familjearbetet inom kommunens socialtjänster kan också vara till hjälp.
Barnet kan få stöd och tröst i sorgen och bearbeta sina känslor genom att leka och läsa skönlitteratur som skrivits om ämnet för barn och ungdomar.
En förälders eller båda föräldrarnas död är en exceptionellt skakande händelse för ett barn eller en ung människa. Den är så tung att barnet eller den unga kan behöva akut vård för stressreaktionen eller trauman. Om barnet eller den unga inte kan sova och/eller äta eller om situationen på annat sätt överstiger krafterna, kontakta hälsocentralen. Långvarig stresstörning behandlas i allmänhet med psykoterapi, vid behov även med läkemedel.