Val av begravningssätt
Enligt begravningslagen ska stoftet efter en avliden gravsättas eller kremeras utan onödigt dröjsmål. De anhöriga ska respektera den avlidnes övertygelse och önskemål vid begravningsarrangemangen och valet av begravningssätt.
Den som den avlidne under sin livstid önskade att ska ta hand om begravningsarrangemangen är i första hand ansvarig för uppgiften. I annat fall kan den avlidnes make eller maka, sambo, arvinge, någon annan anhörig eller en vän sköta om begravningsarrangemangen.
I allmänhet kommer de anhöriga överens om att någon av dem tar huvudansvaret för arrangemangen eller så delas uppgifterna mellan de anhöriga. Om de anhöriga har olika åsikter och inte kan komma överens om arrangemangen, avgör tingsrätten vem som sköter begravningsarrangemangen.
Om den avlidne inte hade närstående som kan ansvara för begravningen övertar den avlidnes hemkommun ansvaret för begravningen.
En kistgrav kan anläggas endast på en begravningsplats eller en privat grav. För en privat grav ska tillstånd ansökas hos regionförvaltningsverket.
Aska ska gravsättas eller permanent förläggas till eller strös ut på en plats inom ett år från kremeringen. Om askan gravsätts någon annanstans än på en begravningsplats, ska huvudmannen för krematoriet informeras om platsen.
Om du vill strö ut askan på mark som tillhör någon annan behöver du ett skriftligt tillstånd av markägaren eller innehavaren av vattenområdet.
Större delen av begravningsplatserna upprätthålls av religiösa samfund. Evangelisk-lutherska församlingar är skyldiga att anvisa en gravplats för avlidna vars hemkommun var inom församlingens område. Den avlidne behöver inte ha hört till kyrkan för att få en gravplats.
Om den avlidne inte har haft en hemkommun eller om den avlidne var bosatt utomlands, ges gravplatsen från den församlings område där personen senast bodde i Finland.
Församlingarna har konfessionslösa gravområden för avlidna som inte varit medlemmar i församlingen. Församlingarna har rätt att ta ut avgifter för begravningstjänster.