Förstasidan / Staten och kommunerna / Statsförvaltningssystemet

Statsförvaltningssystemet

Finlands statsförvaltning är uppbyggd på fyra faktorer:

  • Finland är en konstitutionell republik, där makten tillhör folket. Medborgarna väljer riksdagsledamöterna. Riksdagen, som utövar den lagstiftande makten, styr regeringen, som har den högsta verkställande makten. Ett rättsväsende som är oberoende av statsmakten och den övriga förvaltningen tryggar en jämlik behandling av medborgarna.
  • Finlands ekonomiska system baserar sig på marknadsekonomi.
  • Finlands statsförvaltnings viktigaste uppgift är att skapa lugn och ordning samt säkerhet i samhället och att ordna centralförvaltning.
  • På samma sätt som i de övriga nordiska länderna är den offentliga förvaltningens mest omfattande uppgift i Finland att i huvudsak sörja för välfärdstjänster för medborgarna, exempelvis utbildning, hälsovård och socialförvaltning.

Förvaltningsstrukturen i Finland är uppbyggd av statens högsta organ, dvs. riksdagen, republikens president och statsrådet, oberoende domstolar samt statsförvaltningen och den övriga offentliga förvaltningen.

Statsförvaltningen består av statens centralförvaltning, regionalförvaltning och lokalförvaltning. De ämbetsverk som omfattas av statens budgetekonomi, vilkas verksamhet helt eller delvis finansieras med budgetmedel, har totalt cirka 84 000 anställda. Av dessa arbetar knappt 4 500 vid ministerierna.

Till den övriga offentliga förvaltningen hör kommunalförvaltningen, kyrkoförvaltningen och den medelbara offentliga förvaltningen.

Kommunerna i Finland har självstyre. Det innebär att de har lagstadgad rätt att fatta beslut om sina egna angelägenheter. Landskapet Åland är en autonom region och har självstyre i enlighet med bestämmelserna i självstyrelselagen för Åland. Myndigheterna i statens regional- och lokalförvaltning samarbetar med myndigheterna inom kommunalförvaltningen.

Den medelbara offentliga förvaltningen omfattar självständiga offentligrättsliga inrättningar (såsom Folkpensionsanstalten, Finlands Bank, Arbetshälsoinstitutet, Finlands skogscentral och universiteten) och samfund, inrättningar, stiftelser och privata personer (såsom fiske- och djurskyddsövervakare) som med stöd av lagar och förordningar eller bestämmelser och beslut som utfärdats med stöd av dem sköter offentliga uppgifter.

Finlands statsförvaltnings utveckling

Finland fick en egen förvaltning 1809 då landet, som tidigare lytt under Sverige, övergick som ett autonomiskt storfurstendöme till ryska kejsardömet. Då Finland blev självständigt 1917 hade landet redan över hundra års erfarenhet av egen förvaltning och en långvarig kontakt med den nordiska förvaltningskulturen.

Den offentliga förvaltningen började expandera snabbt på 1960-talet. Detta berodde till stor del på att välfärdsstaten hade en ökande mängd uppgifter som måste skötas.

Finlands statsförvaltning tillämpade ända fram till 1980-talet en modell där ministerierna svarade för de offentliga uppgifterna i samarbete med s.k. centralämbetsverk. Inom regionalförvaltningen sköttes de offentliga uppgifterna av länsstyrelserna och de regionala myndigheterna inom olika verksamhetsområden.

Statsförvaltningen genomgick en strukturomvandling i början av 1990-talet bl.a. på grund av den svåra ekonomiska lågkonjunkturen. Man avstod från systemet med centralämbetsverk, antalet länsstyrelser minskades och flera ämbetsverk ersattes med nygrundade affärsverk och statsbolag.

Reformerna gav kommunerna större självständighet i fråga om verksamhet och ekonomi, vilket ledde till att kommunerna har eftersträvat en större effektivitet i sin ekonomi.

Den nya regionalförvaltningen inledde sin verksamhet i början av 2010. Syftet med reformen är att förtydliga de statliga regionförvaltningsmyndigheternas roller, uppgifter, styrning och regionindelningar. 

Universiteten blev offentligrättsliga inrättningar i början av 2010. Inom undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde finns idag fjorton universitet, av vilka tolv är offentligrättsliga inrättningar och två stiftelseuniversitet på vilka tillämpas lagen om stiftelser.

Den offentliga förvaltningens struktur

Det här schemat visar statens centralförvaltningens position i den offentliga förvaltningens struktur.

Statens centralförvaltning består av ministerierna samt de ämbetsverk och inrättningar som verkar inom ministeriernas verksamhetsområden.

Dela denna sida:

FacebookTwitterGoogleLinkedInE-Mail

Sidan senast uppdaterad 16.05.2014

Gå till Medborgarrådgivningens webbtjänst.
Gå till Suomi.fi:s Arbetsrum - information och tjänster för myndigheter.
Gå till Företags Finland webbtjänst.

Suomi.fi-redaktionen | Statskontoret