När döden kommer

En obotlig sjukdom och en närstående död är upprörande såväl för människan själv som för de anhöriga. Det är lätt hänt att en sjukdom väcker rädsla, osäkerhet och hjälplöshet, då de egna krafterna och funktionsförmågan försämras. Ju mer närstående patienten är, desto svårare är det att godkänna tanken om att förlora honom eller henne, även om en allvarlig sjukdom skulle ha gjort livet tungt.

Varje människa behandlar döden på eget sätt. Det kan vara svårt att tala om den, men att tala om döden underlättar såväl den döendes tillvaro som de närståendes sorgearbete. Många döende kan vara oroliga för hur de anhöriga klarar sig. Därför kan känslan underlättas av att man diskuterar tillsammans om skötseln av de praktiska arrangemangen på förhand. Dessa kan vara testamenten och arvskifte (se närmare i avsnittet Min ekonomi på sidan De äldre – Arvsordning och testamente) och begravningsarrangemangen. Man kan t.ex. berätta om sina egna begravningsönskemål till de anhöriga. Du kan utarbeta ett s.k. begravningstestamente på förhand, eller så kan du planera begravningen på en begravningsbyrå och spara pengar för begravningen.

Ångest och depression kan anknyta sig till en sjukdom och en närstående död. Ofta underlättas patientens tillvaro av att de anhöriga förhåller sig realistiskt till situationen. Det är möjligt att få stöd och diskussionshjälp av vårdpersonalen och församlingens präst, diakoniarbetarna eller sjukhusprästen. Patientorganisationerna bedriver verksamhet för personer i samma situation och stödverksamhet i stor utsträckning. Du kan hitta personer att diskutera med bland patienter eller närstående som befinner sig i samma situation.

De regionala cancerorganisationerna och hospicen har även frivilliga stödpersoner. Spirituell eller religiös litteratur kan ge tröst eller svar på frågorna. Det är möjligt att underlätta psykisk smärta med medicin vid behov.

Minneslista

• Människorna behandlar döden väldigt individuellt – att de närstående är närvarande och lyssnar hjälper mycket.
• Det kan kännas sekundärt att ordna praktiska ärenden då döden närmar sig, t.o.m. oanständigt, men det underlättar kanske ångesten för den döende eller den som lämnar ensam.
• Leta vid behov efter stöd från t.ex. patientorganisationerna, grupperna av likställda, församlingarna, litteratur som är förenlig med din livsåskådning eller samfunden.
• Att säga vackra ord, försona sig och dela goda minnen och känslor är saker som alltför ofta blir osagda eller ogjorda.
• Vad gäller begravningsarrangemangen är den enda absoluta regeln att respektera den avlidnes önskan.
• Man ska inte ha bråttom med sorgen, sorgen underlättas endast genom att sörja. Den ska godkännas som en del av livet.